Vem bär ansvaret för din fysiska hälsa / ohälsa
Nov 9th, 2007 by admin
Vem tycker du är ansvarig för att du mår fysisk bra, Stat, Landsting, Kommun, Arbetsgivaren eller du?
2002 lämnade regeringen in en proposition med ”Mål för folkhälsan” där ett av de elva målområdena är att öka den fysiska aktiviteten hos det Svenska folket. Folkhälsoinstitutet jobbar idag på olika sätt för att få den enskilde individen att bli mer fysiskt aktiv bl.a. har folkhälsoinstitutet ett möte i mars -06 om hur infrastrukturen kan ändras för att öka den fysiska aktiviteten för landets invånare.
Sedan slutet av 90-talet har läkare ordinerat fysisk aktivitet på recept (FaR) istället för eller i kombination med mediciner vid ett stort antal sjukdomsillstånd. Båda dessa exempel visar tydligt att stat och landsting börjar inse vikten av att vi alla blir mer fysisk aktiva. Tyvärr skriver läkarna idag ut alldeles för lite fysisk aktivitet på recept och detta beror definitivt inte på att det skulle saknas bevisning för hur effektivt det är med fysisk aktivitet mot sjukdomar, framför allt inom det metabola syndromet, utan snarare på tradition och andra orsaker. Det kommer att ta många år innan läkare, landsting och politiker tillfullo inser vikten av att vi alla blir mer fysiskt aktiva. Idag finns det tydliga bevis från forskning (vilket du kan läsa mer om på fysiskaktivitet.se) på hur viktigt det är med fysisk aktivitet för att minska risken för och i många fall även att bli bättre om du redan har insjuknat inom följande sjukdomar, Diabetes typ II, högt blodtryck, åderförkalkning, hjärt-kärlsjukdomar, benskörhet, grovtarmscancer, måttlig fetma, slaganfall, mild ångest, måttlig depression, mm. Förutom dessa sjukdomar och några till har rätt utförd fysisk aktivitet positiv effekt på många problem med muskler, onda knän, värkande ryggar och andra ledproblem. En person har ett bättre immunförsvar och är därmed mindre sjuk samt betydligt piggare som tränad än otränad.
Idag är det många arbetsgivare som satsar på friskvård för sin personal då de insett hur stor effekt det har för att för att minska kostnaderna för sjukfrånvaro. Jag tycker definitivt att arbetsgivaren skall subventionera och framför allt stötta och motivera sin personal till att vara mer fysiskt aktiv men har han/hon hela ansvaret?.
I mitt dagliga arbete med fysisk aktivitet och träning har jag väldigt ofta mött personer som avstått från att träna eller vara aktiva pga att deras arbetsgivare inte betalt eller att deras läkare inte har sagt att dom borde vara det. Vem är det som har mest att vinna på att du är mer fysiskt aktiv, Du, chefen, läkaren (landstinget) eller politikerna(staten)?
Staten, landstinget och arbetsgivaren kan vinna mycket på att Svenska folket blir friskare men det är definitivt du som har mest att vinna. Om du inte tycker att det räcker med att minska risken för ovanstående sjukdomar eller att bli piggare så att du orkar att ta vara på din fritid kan du ju fundera på hur mycket det kostar dig att vara sjuskriven en, två eller fler dagar.
”De som tror att de inte har tid med fysisk aktivitet måste
förr eller senare avsätta tid för sjukdom”
Edward Stanley (1826-1893)
Om du är fysiskt aktiv är det inte säkert att du är mindre sjuk det kommande året om du jämför men det senaste men för resten av ditt liv kommer du att ha förbättrat din friskhetstid avsevärt och detta kommer att spara dig mycket pengar.
Men de viktigaste och vanligaste orsakerna till att vara mer fysisk aktiv tycker jag är
Att orka mer och därmed får mer kraft till att vara ledig
Att vara starkare så att du förebygger skador mm.
Känslan efter en fysisk aktivitet eller träning
Att det är lättare att hålla vikten eller att kunna unna sig det goda utan att gå upp i vikt.
Alla har sin anledning och sin motivation till att vara mer fysiskt aktiv eller att träna så börja redan idag med att hitta din och kom igång direkt.
kanske låter som ett enkelt svar men jag tycker att varje männsika har ansvar för sitt eget välbefinannde och sin hälsa, men även för andras, som föräldrar för sina barn tex. visst tycker jag att arbetgivare kan subventionera tärningskort etc men i slutändan är det upp till var männsirks att ta sitt ansvar!
Jag håller absolut med dig om att vi har ansvar även för andra hälsa. Föräldrar för sina barn, arbetsgivare skall definitiv motiver och subventionera för förbättrad hälsa. Samt att vi som jobbar inom branchen gör vårt bästa för att coach de som vill till rätt aktivitet.
Mer friskvård på arbetstid och mer aktivitet på fritiden
Självklart ligger det hos den enskilda individen att ta ansvar för sin egen hälsa (och sina barns) men får man lite hjälp från t ex sin arbetsgivare är ju det ett plus i kanten. Om inte annat kan det vara en sporre att komma igång, sen är det ju bara Du själv som kan göra “jobbet” - ingen annan kan motionera åt Dig!!
Jo, jag håller med “C”….det är ett plus i kanten om man får stöd om man bryr sig om sin hälsa. Så det är bra att arbetsgivare ger subventioner till sina anställda. Men det det som är frågan är om det gynnar de som egentligen behöver det… soffliggaren lär ju inte gå och träna om inte motivationen finns där. Men om arbetsgivaren sporrar och håller uppe en diskussion om hälsofrågor på arbetsplatsen kanske det kan få dem som nästan kan tänka sig att börja motionera verkligen kommer iväg. Men det är mycket begärt att en arbetsgivare ska ta fullt ansvar över de anställdas hälsa… vi har faktiskt företagshälsovård, nyttja dem mer! Men det är vi själv som ska ta ansvar över vårt välmående.
Göran Greider hade ett förslag om att vi ska höja skatt på fett och socker… det kanske inte är ett så dåligt förslag….*L*
Läs först detta debattinlägg i Dagens Medicin:
http://www.dagensmedicin.se/debatt/2008/04/09/subventionera-fysisk-aktiv/index.xml
Här kommer våra kommentarer:
Vi får börja med att säga att de synpunkter som här Bengt Annebäck framför borde genomsyra ALL sjuk- och Hälsovård.
*****
1. Vi skall också inte glömma att utbildning gäller också för patienten och eftersom vi alla är unika: “se till” att patienter får en anpassad motionsaktivitet för just den människan. Det handlar om motivation, relevans och att vilja.
*****
2. Om det nu finns så många forskningsresultat och sunt förnuft som påvisar efekten av fysisk aktivitet/motion samt att man ofta säger att “satsar man 1(en) krona på förebyggande så får man 5-6 (fem-sex) kronor tillbaka, så borde FÖRSTAHANDSALTERNATIVET, t.ex. för att sänka höga blodfetter och högt blodtryck vara “FaR - Motion på recept. Frågan är vad politiker, ekonomer, väljarna skulle säga om de förstod/visste om att det skrivs ut åtskilliga miljoner tabletter, som dessutom ofta inte ens används, när det är både BILLIGARE, “NYTTIGARE”, har mindre biverkningar att skriva ut ett anpassat recept på motion?
*****
3.SKALL dessutom motionsreceptet tas på allvar så skall det:
*****
A: “Gå på Högkostnadsskyddet”.
*****
B: Förskrivas samt följas upp på samma sätt som ett recept.
*****
C: Då menar man allvar med FaR och statusen höjs därmed. Annars kommer “Motion på recept” INTE tas på allvar av varken patienten eller förskrivaren.
*****
4. För att lyckas i arbetet att motivera och stimmulera patienten/förskrivaren att istället för att söka “den snabba vägen via ett piller” utan i stället välja det biligare och mera skonsamma sättet motion på recept så krävs det sammarbete för att lyckas. Där måsta flera i “vårdteamet” hjälpa till och följa upp!. Eller varför inte göra som man tidigare gjorde i Söderhamn - när det gäller överviktiga/feta patienter, låt Överviktigas riksförbund vara med att hjälpa till och ordna motivationen/motionen?
*****
5. Möt patienter där han står - då måste du fråga patienten vad han hon vill. Med andra ord: En patients hopp om att klara av en förändring, även när det t.ex. gäller motion, kan vara mycket större när han har ett bra stöd från sitt nätverk samt dessutom har möjlighet till hjälp och rådgivning för att uppnå den livsstil som han önskar.
*****
6. I mötet mellan läkaren/vården och patienten måste det ges tillfälle/tid att skapa mål utifrån det sammanhang patienten just nu befinner sig i. Kartläggning av patientens “hälsa” måste vara grundläggande och på patientens villkor. Alla människor är unika och de behöver bemötas som individer. Vad är individens ansvar och vad är samhällets? Det viktiga i en sådan dialog är att undersöka vad man är överens om!
*****
OM MAN INTE ÄR EN DEL AV PROBLEMET ÄR MAN INTE HELLER EN DEL AV LÖSNINGEN
*****
7. Överviktigas riksförbund (Ör) hoppas att både politier, tjänstemän hälsovårds- samt sjukvårdspersonal inom kommuner och landsting ser vår förening som en STOR tillgång med ofantliga erfarenheter och en outtröttlig resurs, nästan outnyttjad i samhället.
*****
Vi vill gärna vara med i en dialog att utforma en sammanhållen, fungerande, både nationell, regional och kommunal accepterad och relevant strategi för att bemöta fetmaepidemin, såsom vi har exempel på, för till exempel diabetes.
*****
Vi är en viktig aktör och ett bollplank i ditt folkhälsoarbete! *****
“Det är vi som är de verkliga experterna - livslång erfarenhet - professionen!”
****
Jag förstår exakt hur du menar - var i samma situation för ett tag sedan själv!
Enda sätten för mig att öka min motivation då var att hitta svaret på nätet:
http://www.modernchef.se/2008-08-08-05-13-46.html
…fick en massa bra tips där!
halla cool sak jag sprang pa http://www.youtube.com/watch?v=SdDG93d40QM
verkar vet du nagan som provat ?
Beatris